Du värjde dig mitt
i vårt goda samtal

i förtroende flöt vi
samman

kanske för snabbt?

det var så lätt att
vara med dig....

ändå fanns ett
stråk av rädsla

ändå våra ögon möttes
gång på gång

det känns fel

och främmande
om vi aldrig

skulle ses
och prata som
vi gjorde

att komma så nära

och ändå

bar din vänlighet
med mig när vi skildes

som vore ett tecken
på att något redan
hade satt rot.....

bilden av dig finns
kvar på min näthinna

vad har du väckt?

var jag bara en av oss
ensamma
och du passade på.....

jag vill så gärna
prata med dig igen!

säg att du vill?