jag berättade om det rum jag gått in i
jag gick ut ur det hysteriska rummet och klev in i

det tomma rummet

där står tiden nästan still
det är tomt och avskalat

här finns inga tårar som läker
bara ångest och deppression

och jag står alldeles orörlig
en meter innanför dörren

som är stängd


jag gick in där för att jag inte längre orkade med dramat
men nu verkar jag så oberörd och lugn,
fast jag egentligen bara har stängt av

det är mer bekvämt för människor
om jag inte lever ut, säger det som kommer ut
i frustration och förvirring

det är bättre om jag omsluts och drunknar i min ångest
hemma, i min ensamhet

jag vet, det är så smärtsamt att se