Ibland brukade jag tänka på dig som hud
att du en gång i tiden varit som kindmjuk hud
men att du nu hade blivit som rödfnasig hud på knogarna
som fått nog av vinterkylan
torrheten hade nästan börjat klia
och när jag tänkte på dig som hud
då brukade jag tänka på mig själv som helosansalva

du vet den där hudsalvan
som säljs i blåvita tuber på ica maxi
och som innehåller exakt 100 gram
och som inte luktar parfym
utan snarare någon odefinierbar variant av mint

du vet helosan som enligt produktbeskrivningen
"är den klassiska hudsalvan
som med sina fuktighetsbevarande
och återfettande egenskaper
skyddar och bevarar huden
den noggrant utvalda sammansättningen
återger huden dess naturliga balans
för torr och sprucken hud"

jag tänkte att du, samhället/världen/jorden
jag vet egentligen inte vad du vill kalla dig själv för
men jag tänkte att jag skulle kunna hjälpa dig
att få sprickorna att försvinna
att mitt fett skulle få tillbaka dig till utgångsläget
utgångsläget där du var lika len som en babystjärt

men det var när jag
fortfarande bodde i en håla i Lapplands inland
jag tänkte att plocka upp gamla glasflaskor ur skogen skulle hjälpa
eller möjligtvis att hälsa på den där ensamma pensionären någon gång

kanske hade det gjort dig len igen
om du bara hade varit lite rödfnasig på knogarna
men allt eftersom har jag nu upptäckt
att det är mycket värre än så

du är torr över hela kroppen
sprickorna på dina lår är för djupa
jag kan ana ditt skelett
på vissa ställen har du inte ens hud
den är uppfläkt
och inte ens 100 ton helosan
skulle kunna skapa en hudtransplantation
så hur skulle då mina 100 gram salva kunna göra skillnad?

jag tänker att det inte är någon idé
och skruvar på locket

och dina knogar fortsätter att vara rödfnasiga