Jämför mitt liv med en sjukdom som är positiv
Tankar och känslor, plågar mig som HIV

Ingenting kan mäta sig med sakerna som är värst
Kanske är det gudarna som satt mig på ett test

Eller är det ödet som visade sin väg
Eller är det spontaniteten i denna värld
Eller kanske människorna själv i denna gåta

Ytan är av stål, men min själ den kan gråta
Saknar en känsla i livet om positivt

För varje dag som går, så ökar det till negativt
Om själen är död, vad finns det då att finna
Ögon med tårar som aldrig slutar rinna


Det här är mina kännslor, det här är mina tankar
Det här är min verklighet, som jag delar med er..


Jag stänger ute kärlek, jag stänger ute hat
Jag stänger ute svek, så jag slipper allt tjat

Ska jag vara ensam, ska jag vara själv
Rösten från döden säger till mig, Välj

Jag gråter och hoppas på att himlen ska va blå
Fängslad av plågor, och himlen den blir grå
Själen bryter samman när jag söker efter svar
Jag tänker bara bakåt, inte framåt, vad finns kvar

Kalla att ja lever när det känns som en respirator
Och även fast jag gör fel, är vi alla människor

Se mig i ögonen, så ser ni en som lider
Varje slag hjärtat slår känns det som det svider
Kan man kalla det liv i en hyppotetisk dimma
Dissorienterad, förvirrad så jag svimmar
Kalla mig sjuk, och mina tankar är missär

Äkta som eld, vatten, jord, vind, ja svär
Varför skulle jag sitta här och skriva massa lögn

Livet jag lever nu bevittnar ju en mardröm
Är jag säker på min kärlek, säker på min framtid
Klarar jag av att gå igenom denna strid?