pannbensgruset
skaver, river, skriver
ristar in ditt namn

verkligheten stannar upp
grumlig, oviss.

du brinner tydlig
ett ledljus i mitt mörker
och jag vandrar längs osynliga
obegådda stigar
med;

ett panikslaget lugn
bultandes
i bröstkorgen

i årdrorna ligger saknaden
kärlek fyller mina vener
en otyglad längtan susar genom min kropp

begravd
tyst, under huden