det är tårar av knivar
skärsår i själen
en brinnande del av min hjärna
pulvret du sätter till

kalken den förgyllda
giftet, människan
själen,
den sårbara

drama spelar ingen roll
jag gömmer mig i pillret
du sjunger
om livet



jag lyssnar
stänger
begraver mina tårar
ty, då gör de som mest ont

jag vill känna
om så ett infekterat sår på min arm
en sönderkliad nacke
missförhållanden spår



så jag gräver ner mig igen
ja jag gräver ner mig igen
för den som gräver ner sig igen
överlever ändå smärtan

när jag ser in i dina nålspetsögon
ser jag min själ dansa balett
smärtan får en röst
den rispar inte lätt

i redan djupa sår