Efter ytterligare en natt i tårar,med din skjorta tryckt till mitt bröst,vaknar jag återigen utan att ha funnit någon tröst!

Enligt dig är din otrohet mitt fel,och jag är den som gjort alla fel, vet inte hur jag någonsin ska bli hel !

Min kärlek är sliten i stycken, och jag vet att jag inget kan göra, du vill inte se mig,inte höra!

Du skriker och säger hur värdelös jag är, det enda jag kan säga är hur mycket som jag har dig kär!

Du tycker jag är patetisk som vill vara dig nära,men min älskade, min kära, hur ska jag annars denna smärta kunna bära!

Vill att du ska veta att mitt agerande inte är en gåta, sann kärlek kan både förstå och förlåta!