försöker dra penseln
på det tomma arket

från vänster till höger

tar ett steg bakåt
iakttar drömmande

armen vill inte mer
överrumplad av en hel
arme med avslöjande bilder

det enda som hörs
är hjärtslagen

armarna gör upprepande
vingslag i väntan på
lyftet

den lilla kroppen
faller ihop på golvet
ryckningarna äter
sig in i minsta
skrymsle

ett omänskligt skri
växer i takt med
rädslorna

ur munnen sipprar
saliv

bilden går sönder
på mitten

i kanterna löper
en eld
värmen av den sprider sig
som en tyst tröstande hand
ur mörkret

där alla tecken på
en närande tillhörighet
är utsuddade
redan från scratch