Utmed den gistna vägstumpen slingrade sig ondskan som dimma utmed asfaltens svartslipade stenkäft. Dess andedräkt stinkande ur avgrunders årtusendes djup. Djupare än den avgrund utan slut som famlar längs kantstött brunn på väg mot sitt eget slut.

Ondska. Där ljuset slocknat. För alltid.

Kalla ögon beräknar avståndet. Offret ännu inte ont anande läppjar leende på den rödlackade drinken spetsad med paraply. Fredagkväll. Timmar framför spegeln med förföriskt putande inbjudande rosaskimrande läppar med ett spefullt leende att locka männen att tråna. Längta. Få dansa lustens fyllda danser till nattens timmar krymper mot noll. Och dagas i blekt skönt skimmer där åtrån stillats av törstens hettas brus.

Avvaktar. Tiden närmar sig fullbordan. Snart dags att agera.

Klingande ekar skrattet mot den som bjöd den lackade drinken i hennes hand. Huvuden nära nu tätt ihop. Småviskar. En tunga letar sig nära ett öra. Snuddar sensuellt en aning. En hand vandrar utmed det strama tyget ner över hennes rygg. Stannar till lite lätt i hennes ryggslut på sin vandring neråt.

Undrar hur mycket kraft det går åt för att slita sönder det där äckliga tyget...

Han lyfter hennes hår och viskar något. Hon nickar leende.

Det får inte ske. Han är så säker på hur hon brukar gå till väga. Har studerat henne flera helger nu. Hon kan inte vara redo att gå hem ännu.

Två blickar möts. Stannar i sin värld för en stund. Smärtsamt sliter de sig ifrån varandra. Med löfte om fortsättning...

Ilskan hotar spräcka hans behärskade fasad. Men så verkar ändå turen vända. Mannen lämnar kvinnan ensam. Hon står en stund osäker i baren innan hon för kappan tätare om sig och tar sin väska över axeln och med lättjefulla steg närmar sig ytterdörren. Mannens rygg äntrar mot herrarnas. Hon är nära nu. Han känner snart hennes parfym kittla. Den han vet kommer att egga honom till vansinne och få honom att våndas. Han har fantiserat om hennes parfym. Hur den känns på hennes hud. Sådär nära. Hennes vita hud. Under hans händer. Snart är hon bredvid honom.

Hon känner den milda vårvinden leka i hennes hår. Så skön är luften särskilt när löftet om den ljuva natten förför och berusar hennes sinnen. De har följts åt flera gånger nu. Leken känns börjar närma sig en punkt. Där frukosten dagen efter inte längre skyndas över. Där lördagen gärna får bjuda in till sig självt och leva med ljusens varma svepande skuggspel till toner av sinnlig njutning.

Kvinnan framför honom går i djupa funderingar. Hon anar inte att han är alldeles bakom henne.

Luften. Hon kan inte andas. Handen tvingar hennes huvud våldsamt bakåt. Ingen luft. Får ingen luft. Naglarna rispar den skrovliga väggen i sin jakt efter ett fäste. Att få tag. Få bli fri. Få luft. Greppet hårdnar. Hårdare för varje gång hon kämpar efter frihet.

Han missbedömde lite hennes styrka. Men det var ändå ingen större match att få henne med sig. Endast tio steg ner i parken och trädens skydd slukade dom. Dunklet han planerat så väl. Släpandes och sparkandes slet hon i hans arm för att bli fri och han kände upphetsningen stiga så det nästan inte gick att hejda den. Men behärskning var nyckeln till fullbordan.

-Agnes.....Agnes. Var är du? Hördes rop från gatan

Jösses så snabb den där snubben var. Skynda nu. Skynda. Bara en liten bit till. Sen skulle räddningen vara utom räckhåll. Då var hon bara hans.

Blodsmaken och syrebristen fick det att svartna för ögonen. Hon hör sitt namn ropas med ängslan och kärlek. Hjälp skriker hon för fulla lungor utan att ett enda ljud hörs. Inte nu. Inte så här. Tänker hon. Nu när hennes liv börjar se ljust ut igen. Hon känner våldet och kylan från mannen som släpar henne längre och längre in i mörkret och hon vet att hon måste bli fri om hon ska överleva. Hans stenhårda händer är helt utan känslor. Isiga och fulla av onda avsikter.

Nära nu. Andfådd av att släpa denna motspänstiga kvinna

Stjärnorna blinkar stilla däruppe. Månen sveper sitt dimmiga bleka ljus utan skuggor på marken.

Omtöcknad blinkar hennes ögon i takt med stjärnorna. Känner plasten runt hennes mun och näsa så tätt inpå.
Så nära stjärnorna tycks nu. Så nära. Blinka lilla stjärna där....