Snöret rumlar omkring på golvet. Stör blicken som söker ordning i ett veritabelt kaos. Snöret gastar på hjälp. Ligger och pockar på uppmärksamhet. Hånar och till sist är det ett fullbordat faktum Ordningen måste återställas.

Mönster efter mönster i uttänkt symmetri. Med matematisk logik i åttor och tolvor bildar snöre efter snöre en länk till en diffus verklighet. Den verklighet som med sin oskärpa ter sig mer och mer svårfångad. Snöre efter snöre på golv, bänkar, garderober. Ropar sitt tysta osedda skrik på hjälp

Sitter fast!!?? Sitter fast i en vattenstråle ur kranen i köket och kan inte ta sig loss utan handgriplig hjälp. Får ryckas bort från vattnet. För att fastna igen på en punkt med handen på en bänk där en fläck blir ett hål som håller honom fastlåst.

Hoten. Dom ständiga hoten. Mot livet. Att någon tar livet med våld. Skräcken för om...OM det skulle hända

Fast frågan är felställd. Inte om, utan när det händer. För egen hand. Eller någon annans

-Jag har koll....Jag kan sluta när jag vill.....!!!!

Handfallna runtom en älskad bror, son, morbror, farbror. Står vi och ser
Ser när tiden tickar i allt högre hastighet mot ett okänt mörker där han vistas mer och mer för varje dag som går. Ett mörker som jagar hans vardag i besinningslöst tempo mot avgrunden som närmar sig med större steg än vi vill se. Men vi vet. Vi vet att tiden snart är ute
För alltid