dag I.

när solen försvunnit bakom taken slappnar jag av. tar hissen ner, följer gatlyktorna mot busshållplatsen. på mitten krossar jag två sniglar under dom svarta kängorna. det är inte meningen. jag kastar av mig skorna, springer in i skogen, försöker överrösta ekot

tillbaka i lägenheten lyssnar vi på mavericks. mentol och hennes perfekt förstörda hårsvall. gör nystan av nervtrådar. späder vodka från tyskland med 100% blåbär i champagneglas från IKEA. åh glamouren. den flödar över reporna i köksbordet, ner bland skiten i hörnen, ut i minusgraderna på balkongen

dag II.

jag sminkar mig ambitiöst fastän klockan inte är mer än ett. hänger tunga örhängen i öronen. tar ingen jacka. det är värme i färgerna därute

och mitt possible mission; nere i civilisationen köpa tio clementiner och gå tillbaka

det är knappt ett mission. steker sedan pannkakor så bleka som det är möjligt. äter dom i sängen tillsammans med en italiensk regnbågsklänning i "antikdeckarna". roy andersson i "här är ditt liv". andy warhol och hans factory del 2 av 3. allt handlar om samma tid


dag III.

marknad i stan som kallas hem. vi går i slowmotion som över ett minfält av kända ansikten. i en av gångarna står han med den förbjudna ölen. rökbomberna. hjärtat. det är long lost. nu är bara ryggtavlan kvar. jag vänder mig om och låtsas, eller inte, uppfylla mig med en munk rullad i mint och en kolaboll så mjuk att den faller sönder innan jag hunnit ta i den

efteråt ligger jag och drar händerna genom en heltäckningsmatta, fram och tillbaka. fram. tillbaka. ser på hur konturerna av mina händer fastnar och håller sig kvar i det luddiga vita. på golvet bredvid vibrerar det ur högtalarna; den här stan gör mig galen igen, du kommer aldrig mer bli dig själv

man blir trött på ditt jävla gnäll
man blir trött på ditt jävla gnäll
man blir trött på ditt jävla gnäll