det finns något i tågvagnen
en återhållsam minnesbild
ett generat lyster i blicken
som är på väg att somna
sittdynorna behöver inte klappas
för att dammet ska vina
det bara sker nu i kupén
blåsten smyger sig in
visar upp sig och far ut
håret vill följa med men hålls fast
i den del som håller inne på det där skenet
det kan helas och behållas
om du bara orkar