En pojke och en flicka
Mitt emot varann
Han ger henne en försiktig kram

Om det inte vore för hennes långa, ljusa lockar
Som syns på avstånd
Lyser upp den svagt belysta gatan
Hade man knappt lagt märke till dem

De släpper snart taget om varann
Hennes blick är fäst vid asfalten
Han verkar osäker, förvirrad
Kanske är han nervös
Som om han undrar vad som hänt
Vad han gjort för fel

Det verkar som om hon inte bryr sig längre
Hon lyssnar knappt när han försöker förklara någonting
En sorts förtvivlan speglas i hennes ögon
Tårar rinner nerför hennes kind
Och hon skakar på huvudet
Sedan springer hon därifrån
Fort
Mot villorna

Han blir stående
Som om han inte fattat vad som hänt
Plötsligt vänder sig om,
om så bara för en sekund
Möter hans blick

Sen fortsätter hon springa
Samtidigt
Sätter han sig ner
Kurar ihop kroppen
Kanske gråter han
Han darrar litegrann

Mitt på gatan
En vanlig söndagkväll
Bilarna kör förbi
och människor passerar honom
Ingen märker någonting