Självupptagna as - tror du på fullaste allvar ditt liv har gått i kras?
Egocentriska barn - ömtålig och skyller på "karln"...
Mogna och väx upp - se bortom det du vägrar inse är din lupp.
"Kärlek!" du skrika - men har helt glömt att kika (framförallt att ge och hänger dig åt något så sjukt beklagligt befängt som att be),
på dig själv och andra, känslor och allt,
för nog fan tycker du att självömkan är ballt.

Påståendet: "ensamhet äger", vad är det då dina ack så svaga axlar väger?
Sökandes sällskap i konstant ström, letandes efter något - beröm?

Du är inte tuff, smart eller vis - du är på livets väg trots 28 års ålder en jävla novis. Självförvållad isolering, glorifiering som leder till polarisering - en polarisation du sakta märker inte var som du först trodde - för vem var det som rodde?

Inte du, aldrig har det varit så - och ändå har du mage att påstå att bra människor är så få?
Tafatta apa, det är dags att kapa, din vidriga navelsträng som tycks utgöra din säng: ge upp att gråta för gråtets skull och skaffa lite livshull: bli en person och lev - sluta kalla alla för en garnison så skev.

Du är skev och fucked up for life - inte bokstavligt talat, men inte fan kan du förvänta dig att någon vill ta dig till sin wife.

Idylliska drömmar och naiv så det förslår - byt ögonfärg så ska du se att det går.
Du kan fortfarande vara naiv och barnslig och allt - men du vet ju inte hur man är det på ett bra, hållbart sätt, så kom inte och gnäll på världen "det är kallt"!

Nej, fan, jag är trött på dig, jag tänker inte hjälpa till mera - och när du är lika rädd och blind som de flesta du hatar så gör det att jag nu, till slut, dig ratar.

Mother fucker, suck a dong, this is my motherfucking jazz-azz zong.

Wa-da-di bam, ba-da-di do wam!