En svår uppgift, det här med livet

Synande i sömmarna.Passar man in?

De osynliga mallarna är otroligt krävande ibland

Nästan kvävande för vissa.Lagom utmanande för andra

En dans på rosor. En illusion i våra ögon. Oss vanliga dödliga

Går det ta genvägar genom snåren? Sätta paus när något är övermäktigt?

Bli ett bottenlöst universum som gapar och sväljer alla hinder

Vi blir uppbjudna till känslodans. Möjligtvis en svart tango

 Fast visst kantas väl även känslorna med livets lycka emellanåt

Ingen kan säga att ljuset aldrig har nått livets inre. Det vore kanske som en lögn

Men är jag naiv då? Förringar jag andra människors lidande med mina ord?

Jag önskar iallafall att ingen ska lida i evighet. Fast det är klart. Livet är inte evigt

Men hur ska man korta en evighets längd för den som lider? För det vet man ju

Att om man  lever i ett personligt helvete. Kan livet vara en evighet

Ja.. En svår uppgift det här med livet.. Som en vanlig dödlig får jag säga

Utan att för den skull låta nonchalant:

Utifrån den situation vi befinner oss i

Så gör vi så gott vi kan. Så länge vi lever