andetaget far rakt ut i lokalen
och ger sig på varenda själ här inne
musiken tillhör dåtiden
bardiskens skrapsår grinar illa
när röken utanför letar sig in
väggarna syns inte trots att
det är där spökena verkar
golvbräderna knakar skrämmande
tills man är helt utanför
sömnen förintas i samma stund då skriet
når dessa frusna öron
berusningen jag tillskansade mig av en orsak
försvann lika kvickt den med
ibland går staden mig på nerverna