han är
en ny kontinent
där jag
kartlägger
fräknar
stjärnbilder
som ramlat ner
kysst hans hud

jag är
columbus
med ett världshav
mellan varje ord
eller fem år
med en vindsnurra
som kompass

vi har saknat ord
lämnat ämnesrader tomma
kanske i hopp
om att någon annan
också tröttnat

på att läsa mellan raderna

vi har låtit
eftertexterna rulla
kantat genvägarna
med gravstenar och avsked
gått vidare

han är
ett skratt i sömnen
befriad från tvivel


och jag är inte rädd