orden borde rulla ut ur min mun
likt en lavin som övertygar dig
men det är tyst inom mig
det finns inga ord att ge dig
väntan blir evig då jag aldrig mer ska ljuga
då jag aldrig mer ska visa någon fågeln
jag en gång visade dig
försöken sluter sig
raderar funktionen som skjuter värmen från mig
låt dina ögon fuktas
dom är torra nog
och deras törst förtjänar att släckas