syretillförseln kompliceras när händerna tystar munnen
I gråtens företag är arbetarna bakom dess fall ett nystan av tankar
och vid fönstrets gränsyta vaggar de transparanta dansarna av saltstänk som förenar vid munnens veck
drömmarna hopar sig när du kolliderar med hjärtslagen som du bildar dansanta rytmer
men du inger mig en förtvivlan när din hand är vid någon annans
jakten är evig som cirkelns slut till sin fiende början
kraftlösa varelser i sina försök att vara starka vid deras svagaste punkt skådar jag alla löften de förverkligar, om ändå berusningen slog till mig också men av alla dessa potentiella situationer kommer ingen inkludera dig ändå
så jag avstår att förena sociala reglers högsta topp
för vägen för dem må bara falla nedåt efter briljeranden som fyller på modet upp till bägarens kant
men ingen inser att de mot plus minus som blir..
en ekvation
och ingen av alla matematiska reglers komplexa svar
adderar dig och mig återigen
för vi är bara x..
lika intetsägande som anonyma personer
men vi är inte ens det längre för varandra
så jag undviker människans sociala regler..
för vad gör dem när gryningens tafatta barnlekar är en ständig påminnelse om allt vi förlorar
som med den nyfödda dagen smutsas ned med kvällens tidigare kavalkader blåser rök på den oskyldiga dagen. Men inte tillräcklig ren för att kunna inkludera dig..