håller mig fast i tiden
tappar greppet
trampar runt
i det förflutna
där besluten togs,
alla dessa inre blåmärken;
ansvaret är därför också mitt
för den nutid som alltmer liknar
en likgiltig bekant med ett tjusigt yttre
och en inre slum
som jag gladeligen
lämnar över till framtiden
medan jag återvänder
till ett minne från vår första sommar
då jag rörde mig fritt vid gränserna
med en lekfull, levande känsla i kroppen