det är ett stilla regn
som passerar genom kroppen
tar sig ut via händerna
och rinner ut
över tangenterna

känslan kanske räcker
högst en timma till
den bär omkring
på en skattkarta
som liknar ett spindelnät

men tystnaden är
som öde motorvägar
svarta vener i ett landskap
utan hjärta

regnet tar samma väg tillbaka
förvandlas till gråt