Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Eller var det dou dou douu?


How about a déjà vu?

Sakteligen säkert svävar pappersflygplanet praktiskt taget framåt.
Just det här vikt av frågan 'she has you, is that true'?
Melodiskt lekande sköljer metodiskt pekande tillräckligt sakta för att anses supersnabbt. Om vartannat riding the wave, not much crave de la crave.

Svartvitt över bild - dynamik via påtåg och fantasi så vild. Många går runt i cirklar, cirklandes person, yttrandes egna idéer - prefix.
Om inte annat, så ibland, så ser ficusen torr och hängig ut, där den står invid de stora fönster, relativt badandes i sol...


Åtta och en halv silver, sex ägg och två dl kakao. Blanda upp med vatten av valfri temperatur, invänta eftertexter för full effekt.
Nå, jag må vara gammal - ändock inte sliten som sådan - och jag må vara ung; jag, för första gången nämnd i texten, är i alla fall inte dum... Skum kan tyckas, allt för lätt till att tryckas som fakta hos en minoritet så få - jag låter det gå.

Faktum är, detta jag svär: det är nästan överdrivet mycket jag håller när och kär. Det finns ord jag gillar: trip hop, down tempo, levnadskonstnär, bohem, sunset, filosofi, moln, skepp, jazz, yttrandefrihet med flera, utan att vilja insinuera, någonting om mig själv eller någon annan, annat än att jag genuint gillar dessa ord, stavelserna, fonetiken och - hör och häpna - associationerna.


"Text är ett farligt medium".
Text kan misstolkas. Sant, i sanning. Att motarbeta text kan vara än mer en vandring, än vad somliga tror - folk tar mycket för sanning. "Jag läste att..."

Blandar hej vilt, tar lite som kan anses spillt, här, nu:
Specificera så jag kan klarifiera - konkludera och summera.
Tänk - en länk - till högre nivåer och nya trikåer.
Byt huvud så ska du se ditt gamla rulla
ja, giljotinen är aktiv och jag bödeln

vindar blåser och tunnor ramlar - de tomma skramlar högst och faller först
blodstörst, järnig smak... passarej jävligt noga.


Jag tar mig inte tid eller energi att minnas somliga saker, som definitionen på en novell, utan jag nöjer mig med att oftast komma ihåg helhetskänslan av subjektet som sådant, kryddat med några detaljer, av mina hjärna, ansedda som viktiga. Lägg till att jag redan minns mer än väl.

Mac called, the stuff had been stalled. They've got people working the workshop in shifts - repair work. Friends for ever, asshole and bitch, those were the words of Mitch. Accurately slyly, focus wreaking attentive spans, shifting between the table and the sofa, conscious internal trajectories defying; defining the norm.

We sat down at a cafe, 1900's style, with lots of sofas, tables, candles and such. The atmosphere more than enough. 'One glass of milk, please', I said to the one who fetches such. Platon began, softly, speaking:
'Neath the gravitational field, electromagnetic waves,
something stirs and something yields, 'vrybody craves'.
Chill out, down tempo music set the ambiance, a sort of mix between jazz, lounge music and something else. People here seemed to do many things, amongst whom one is reading. One other person, peculiarly playingly plainly swings a pencil back and forth, polyrhytmetic to the music. I feel I will enjoy this place. Platons words have barely been uttered and ended, already things continuously fluctuate. Panta rei - everything floats.

At first glance, seemingly, dozen off, surfing blissfully the shores of hypnagogia our friend, almost inaudible, whispered, as if still taking breast strokes in the hypnagogic waters: 'Are we all in a cave
watching the wall
shadows being made
cast from behind
disillusioned
reveling in
all?'

As the milk was put down in front of me - 'thank you, very much' - and I had my first sip, the words still lingered. I don't know if I imagined one of them saying them, or if I said them, or if I had dreamt it all together. Maybe someone else had dreamt it? Or nobody... Sipping separate subjects from this, this is what I wouldn't want to miss:

'If one were to venture outside
and return

what'd everyone think

- as the fire burned -

close or far, nothing's that hard - it's all adjacent when you're transcendent.

All you gotta do is live - and love.
Live

and love.
and live.
and love'.




Fri vers av Phantasos
Läst 208 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2012-04-24 03:19



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Det här är grejer! Som ett prosapoetiskt manifest med surrealistiska undertoner, språkbyte, filosofisk mishmashing och ständigt glimten i ögat. De små inplanterade rimmen skjutsar till läsandet, ger det momentum och förnyar på så sätt intresset. Bäddar för många tankar gör du här. Du säger jazz, men för mig känns det mer som swing ;D
2012-04-24

  Mizza
Ojsan hoppsan, du skriver ju helt fantastiskt! Jag gillar stilen du har med att beblanda språken i varandra, lite.. lattjo sådär. Gillade denna mening också. "Blanda upp med vatten av valfri temperatur, invänta eftertexter för full effekt."
Kul!
2012-04-24

    tehdog
Minns du även vad som triggade det här? Om inte blir jag besviken.
2012-04-24
  > Nästa text
< Föregående

Phantasos