du vaknar till
ur ett rus
ur en sömn
du är halv
hälften du saknar har du aldrig mött
det är kallt
köket är grått
dagen fångar du på ditt vis
du ska bli hel
säger du i spegeln i en hall
du går ut
verkligheten hälsar dig god dag direkt
du blir kall
gatorna är fyllda med marknad och folk
ändå är dom tomma
och gruset hoppar på trottoaren
efter att du har stött till det med foten
det ekar som om man rev huset bakom dig
stunden saktar ner
och ljudet från grusets landningar höjs
i takt med dina hjärtslag
ett jobb
fyrtiosju veckor
ett liv kan det kallas
folk ler
du känner dom inte
klockan slår och alla sprider sig ljudlöst hem i staden
du vet inte var dom går
du undrar inte heller
gatan hem är fylld med salt
men ingen snö
gruset du för nio timmar sen stötte till far runt än
mellan fasaderna som folk strävar efter att äga
du fångar det i din hand
kysser det
och förvandlar det till sand
släpper det
och nu ligger det fridfullt still
nyckeln vrider om låset vars metall blir immig
av dina flämtande andetag efter trappan du just gick
en hög med brev och reklam välkomnar dig in
du är inte hungrig
det kryper i benen som du tvingar ner i soffan
dom vill göra något annat
men mest lämpligt är det att bara sitta still
och förbereda sig inför ännu en dag med leenden
vars adress du inte känner till
du andas ut
sådär vackert som du gör när du tagit beslutet
om att stanna inne även ikväll
klockan visar sent
så du lotsar din kropp till badrummet
och gör dig klar för john blund
drömmar
stjärnor
blommor
hundar
barn
och liv
du lägger dig på rygg
släcker
ser dig omkring
sluter ögonen
försöker le
du är fortfarande halv