Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Så liten är jag när du sover

så försiktigt jag kan
vilket inte är nog till svar
jag en lämplig väg fann
funderar ett slag och sen vägen tar
jag tassar ut längs din arm
följer ådran som går likt en rand
på din hud så varm
jag tar mig ut på din hand
strosar mot långfingret ditt
för att ta mig till din nagel så blank
nu står jag här på isens mitt
ser på sovande dig så befriad och slank
från din näringsrika hud plockar
jag tulpaner och blåklockor
med en bukett i min hand jag bockar
på nageln din jag halkar i sockor
blommorna faller ur min hand
jag redan i detta nu dom sakna
denna stund gjorde guld till sand
nu måste jag rusa då du snart ska vakna




Prosa av Carl R. Westerling
Läst 185 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2012-04-28 11:02



Bookmark and Share


  edikt/Benedikte
OJOJOJ! Väldigt vacker kärleksdikt, tack för fin läsning! B
2012-04-30

  alvan
Ett härligt kärleksfullt smygande... Tycker denna var söt om man får säga så! ;)
Tänker på Erland Loes "Maria & José", som är en varm favorit hos mig.
2012-04-28
  > Nästa text
< Föregående

Carl R. Westerling
Carl R. Westerling