varför är du inte hos mig med din kärlek
för att jag är paraniod och blir nervös av att kasta mig ut

fast jag är förvissad om att ditt hjärta är stort och du har mycket kärlek som du generöst delar med dig av

varför är jag inte hos dig
som svallar över med familjekänsla, något som jag alltid saknat

sådär genuint och kompromisslöst vinner du med din kärlek
kanske är jag inte god nog

en egoist som sviker
men samtidigt eftersträvar det du har inom dig

en obeveklig aldrig svikande omtanke om din familj
precis så som det aldrig varit för mig

men som jag alltid önskat