de trodde de luftburna att de kunde rå på
min diamantsjäl, min järnkropp, mitt hjärta av stål

i aftonen stog de väntande på att jag skulle sänka garden
falla i sömn och in i omedvetenheten

jag visste detta och hade en plan, hade ett trick, tänkte som fan


genom hela drömmen vid min sida fanns mannen från ingentingland

han var där och vaktade med sitt svärd, sin yxa och kniven dragen ur sin slida

med låsta dörrar, inga fönster på glänt, så lurade jag pollen

jag dem hindrat, jag dem skrämt, att fastna utanför


och mannen han dödade dem som ändå tog sig in