Tiden.

Med den ska vi växa, mogna och kunna överleva med.
Den är det enda vi kan lita på att den alltid kommer att stanna hos oss, vi är tidsmissbrukare och det är något vi aldrig kommer att kunna ändra på.
Bara försöka att spendera väl.
Hela våra liv styrs av den och tiden ska hjälpa alla människor. Med att spara till saker vi önskar oss, läka sår och lämna något bakom oss.
Tiden är mästaren över människorna, som en gud som alla kan vara säkra på finns.

Tiden bestämmer över våra öden utan att säga något. Utan att förklara någonting så låter den saker ske, vare sig vi vill eller inte.
"Med tiden läker alla sår" säger dem, men vad händer om de slits upp igen och man inte vet hur man ska hantera det. Vem ska man lita på då att dem försvinner?
Hur man än gör och hur gammal du än blir kommer tiden i ditt förflutna finnas kvar, bara att vissa kommer att lära sig att leva med det och vissa inte.

Känslor har ingen klocka att följa efter, den har inget "bäst-före-datum".
Ska dem bli tabu för att de inte följer tidens regler. Ett hjärta kan läka snabbt och lika fort krossas igen. En tår som faller kan lika fort fångas upp av ett leende.
Känslorna är starkare än tiden, ändå så är dem svaga för att samhället ska funka.
En hippe värld kanske inte hade varit lösningen trots allt.

Men vart vi än är och vad vi gör med livet så är vi alla på väg åt samma håll, framåt.