en trubadur han blev

och sjöng vad var han gjorde

skålade och drack

långt mer än vad han borde

vid graven satt han dagligen

med flaskan i sin hand

hans hustru sov den långa sömnen

i ett annat land

bara ett glas till han sjöng

så smärtan blir ett minne blott

ty stor är den sorg

som fallit på min livslott

bara ett glas till så blir

själen min helt läkt

ty få är det minnen

av lycka jag ägt

var han ej vid graven

där strax intill sitt hus

så sov han under eken

och drömde i sitt rus

drömde om en kärlek

den enda och den första

ty kärleken han hyst

den var utav den största

en ensam man med minnen

var allt som nu fanns kvar

en gammal man en trubadur

det var just vem han var

bara ett glas till han sjöng

med sin hesa röst

bara ett glas till och värm

du kära dryck mitt bröst

helt ensam är jag nu

helt utan hon som gav mig tröst

så bara ett glas till och värm

du kära dryck mitt bröst

(e-04