hängandes i en liten skör tråd

tvinnad med vaga förhoppningar

darrar en ensam själ i vinden

övergått från vetskap till fruktan

har det som aldrig varit säkert

i drömmar om natten faller tårarna fritt

i skuggan av dagens mödor

kommer nedslagen om och om igen

något sparkar på skadat gods

passar på när trådar brustit

fyllt av oönskade skeenden

är livet du aldrig bad om att få förvalta

från botten av avgrunden

avgår ett avgrundsvrål

ekandes mot klippväggarna

letar det sig upp till ytan 

där det slutligen når fram

som en viskning

(e-12