Det är svordomarna som aldrig landar
för att ständigt ta sin tillflykt
till nåt briljantare, vettigare
istället verkar dem här inom mig

Alla ord som aldrig når ut
Klöser mitt hjärta itu
Å jag försöker trevande ta mig fram,
för att stunden efter ligga pladask
I dina armar hoppas jag,

men när jag ser mig omkring
känner jag mig kall
ser att den som ställer till det är jag själv
då inget blir vad jag tänkt

Vilsna tankar letar sin väg
vardagen rämnar isär
jag lever i inåtvänd misär
allting går plus minus noll
och jag saknar mig själv
men viljan finns redan där