Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

du är så långt ifrån döden


det var i en dröm hon la sina kalla händer över en tågräls och lät tåget köra över dem. igen och igen. jag kunde inte göra något, jag skulle inte, det var ett val hon gjorde och det var hennes knogar som krossades mot det ännu kallare stålet. men hon grät aldrig. hon ställde sig upp och hennes rygg var rak och hennes händer var blå

och jag grät

sister sister sister





det finns vanliga människor och det finns vanliga samtal. jag kan inte se in i dem längre. jag hör mig prata men deras värld för mig är att jag är utanför deras värld. jag är en resenär genom drömlandskap och skiftningar i basgångar och valven under deras fötter och jag kan inte se

är du en typ av människa? är du två totala motsatser?



och hon då. hon var definitivt inte som andra, om man säger så. hon var ingen självhjälp och hon var ingen istället för nån annan. hon var en påse fylld med åtta olika sorters vin och det var ingenting jag gjorde henne till




jag ville bara ha det




det sägs att det finns vanliga samtal. vanliga människor och ovanliga människor. några är bra på att ta passagen emellan, det är svårare att se, spelar heller ingen roll. men det sägs att våra känslomässiga behov är på olika nivå

och det sägs att lycka kan inträffa när dina förväntningar var lägre än det som faktiskt inträffade

(ett annat tillstånd skulle kunna vara när ditt hjärta väljer att slå med dina steg eller sinnesro med inslag av glädje)




a touch of joy




sister,


det är bara ord eller ord. det är jag som säger det här. jag skojar kanske

men du HÖR ju. sluta vara i huvudet och mer i håren som reser sig på dina armar när du hör forever young genom väggen från din ungdom eller när du känner smaken av spanien igen





jag tror du är på väg vilken dag som helst nu,

du är blå du är vit du är ett freakin singular








vi är alltid påväg



sister,

det går slingor genom mitt huvud. jag vill blåsa på dina händer. jag vill berätta allt jag hör. jag hörde något annat. jag hörde att hörseln är det sista sinne du tappar och det är därför du ska fortsätta prata med en människa som är nära döden




höj höj höj

(eller stäng av)


jag säger bara att det finns vanliga samtal och det finns ovanliga människor. jag säger att jag önskar att någon fortsätter höja musiken efter mina sista andetag




Fri vers av mariesj
Läst 628 gånger och applåderad av 21 personer
Publicerad 2012-05-08 13:36



Bookmark and Share


    ej medlem längre
skitbra. du skriver som allt vore besvärjelse
2012-09-25

  Emil Brage

"det finns vanliga människor och det finns vanliga samtal. jag kan inte se in i dem längre. jag hör mig prata men deras värld för mig är att jag är utanför deras värld. jag är en resenär genom drömlandskap och skiftningar i basgångar och valven under deras fötter och jag kan inte se "

Jävligt bra det här. Jag gillar din frihet

2012-09-11

  l i s o
jag bokmärkte den här för ett tag sedan. och nu vill jag bara lämna ett spår här, säga, att fan vad du är bra och det är spretigt på det allra bästa viset, du får ihop det, allt. sjukt grymt.
2012-05-18

  Måna N. Berger
Så långt från döden och så nära. Innerligt. Vackert. Jag föll särskilt för slutraderna här:

"jag säger att jag önskar att någon fortsätter höja musiken efter mina sista andetag"
2012-05-13

  hets
så fint och så bra
2012-05-12

    ej medlem längre
texten är arytmi på det vackraste sätt man kan tänka sig, ja, bokmärke
2012-05-10

    ej medlem längre
ööh bokmärkt, äckelbra.
2012-05-08

  cilax VIP
oj, vad fint
2012-05-08
  > Nästa text
< Föregående

mariesj
mariesj