så lät vi hösten svälja den sista sommarsucken och såg tillbaka under lugg den gångna tid

blinkade mascara du softade dimmern i skymningsglaset och svepte en vingud en ängel så fin att bestå


och stilla så fann vi varandra i olikheter skärmskymda bak glömda parasoll till nattens fjär dag inväntade gryning

du andas så lugnt sa jag och älskade dig igen svarade med en kyss av ånga förgät men ej att glömma


den vackra tid vi gavs i gensvar står som minne i himmelens sal av blått och alla stjärnor som glimma vår sol som lös den dagen