Är du ensam nog och kravlös så jag får komma
och "begrava mig"i din trädgård...
tills min sorgetid är över och din kan börja...
eller fortsätta

jag har aldrig sett dig glad
jag har sett djupet i dina ögon
de var lika gröna som mina..
sist hade de blivit till hälften blå..

dina kravlösa axlar är de sköraste jag vet
så som din själ

även om det skulle ha gått ett halvt år
vi möttes sist ...
fortsätter vi prata där vi slutade...

när jag vinkade till farväl... var din arm en vindrutetorkare...
gråter du inåt...eller spolar...

du växer under tallarna
vilar och sover

jag önskar få se dig glad