kalla kårar dansar på väggarna
i rummet där jag huserar denna helg
det är mörkt ute
kolsvart som i den skyldiges ögon
jag drar för den purpurfärgade gardinen
så att det naturliga mörkret inte ska möta
det artificiella som råder här
gick det att höja volymen på livet
så skulle ett väsande ljud
göra en tokig här inne
och det där bruset som darrar
precis innan en maskin slås av
hade debatterat friskt med kårarna
så att dom av ljudet skulle lossna från väggen
och ge sig på en som eldmyror gör
det är mörkt och jag ser ingenting