det är tyst här
ingen vaknar upp
ett brummande surr från kylen
håller mig sällskap
och en fläkts snurr utanför likaså
innan jag själv steg upp hörde jag röster
men då var jag själv tröttsamt nedbruten
och kunde inte ta mig upp för att hälsa
undra om rösterna jag hörde
tog sig en förmiddagsfylla
för att slippa se ljuset som är så nedtonat ändå
flaskorna är borta
gömda som dom ofta är
när en sjuk person har druckit dom
kanske minskar ångesten
till och med försvinner den
av att slippa se flaskliken man tog ur tid
innan man försvann in i dimman
det kommer smärta tillräckligt
som det är när man vaknar
i brist på medicin mot värk samt mot tanke
vindarna är elakartade idag
trädkronorna skakar i takt där ute
säkert ett hundratal av dom
som svajar fem meter höger
sen fem meter vänster
oavbrutet dansar dom hatiskt fram och tillbaka
hunden är vid min sida
tills värdarna ska vakna
och kyssa mig adjö