Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Det känns som att jag bara är.

När jag backar
När jag tittar tillbaka
När jag stannar här
Stannar här och nu
Ser på det jag har
På det jag gör
På det jag är
Tänker efter en gång extra
Ser jag orsakerna
Ser jag anledningarna
Ser jag varför
Varför det är som det är
Varför det var som det var
Varför jag sitter här
Blickar inåt
Blickar utåt
Känner utanpå
Känner inuti
Jag ser varför jag stannar
Varför jag stannar upp
Avslutar innan det egentligen är klart
Varför jag inte ens börjar ibland
För det känns som att jag bara är
Men lever jag?
Eller finns jag kanske bara?
Lever jag fullt ut?
Eller går jag bara halva vägen?
Gör jag det med kärlek?
Sprätter jag små glittrande hjärtan på mina verk?
Eller går det per automatik?
Är själen med och arbetar eller är det bara kroppen?
Jag känner sällan en känsla av att jag får en kick
Minns bara ett fåtal gånger
Då min kropp har fångat upp starka och mäktiga känslor
Det är när jag har satt min själ på utsidan
När jag har blottat mitt inre på en scen
Klädd i udda kläder
Framfört känslor med kroppen
Talat ut
Vågat släppa ut
Vågat släppa in
Men storheten rinner snabbt av
Det är det här som får mig till att vilja stanna
Backa
Ge upp
Lägga ner
Men jag är för nyfiken för att slänga bort det
För smart för att strypa möjligheterna
Så jag stannar kvar
Och hoppas
Så jag lägger aldrig av.




Fri vers av MissCaylin
Läst 238 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2012-05-14 22:30



Bookmark and Share


  Jana
Lägg aldrig av! Jag tror alltid man kommer kunna se tillbaka och dra slutsatser. Ibland lär man sig till och med av det. Jag tror heller inte att man alltid orkar blotta sig. Det är allt för få som någonsin orkar det så gläds åt de stunderna!
2012-05-14
  > Nästa text
< Föregående

MissCaylin
MissCaylin