träffade döden en dag, i dina ögon

de var oskyldigt blå, men mycket medvetna
om vad som fanns i din själ nu


för en tid sedan modellerade jag ansikten i lera med modell
det var en kvinna, hon luktade fitta, men jag hade överseende med det

det var det enda som gnagde i mig

reslutatet blev fyra ganska lika ansikten, men ändå olika
de hade ett gemensamt drag, döda ögon

bevarade lik

fula, men vackra


några gånger stöter man på riktiga levande människor
de har döden i ögonen

de har redan mött döden trots att de fortfarande lever
i allra högsta grad


det faktum som fascinerar mig är detta gränsland
denna insikt och denna fruktan

denna längtan, denna fruktansvärda ångest och skräck över ett tillstånd


jag vet ej vad som händer eller pågår i stunden med dessa människor
men jag tror de har en ovanlig och värdefull insikt trots allt

om livet och döden


hur det är förgängligt
och frågan

hur försonas och acceptera denna insikt
och viljan

att ändå fortsätta sitt liv

eller ändå avsluta det