Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
hade bara lust att skriva ner lite tankar. men vem vet, detta kanske blir ett stycke i nån längre berättelse jag skriver...


hur samma scen kan förändras så fort

vi stod mittemot varandra.
himlen rosa, orange och fin.
luften var ljuvt varm och träden svajade lättjefullt i takt till mitt hjärta.
jag såg in i dina djupa blå ögon. kände inget anant än fjärilar och mitt hjärta bulta.
såg din söta näsa, med fräknarna, din gyllenbruna hy, dina blodröda läppar. höll i din varma, kärleksfulla hand. ville precis lägga min hand på ditt hjärta.
perfekta ögonblicket va detta.
hur kunde jag vara så blind? kunde jag inte sett detta innan?
du öppnade din blodtörstiga mun och visade dina vassa tänder.
hela scenen förändrades. du förstörde den lyckligaste stunden i mitt liv.
himlen var numera grå. det regnade nu och hela jag darrade av kyla, medan jag samtidigt svettades. nu svajade träden hotfullt överallt och hotade att falla över mig.
handen jag nyss hållit i din, var inte längre där. dina blå, oskuldsfulla ögon var nu svarta och fyllda av hat.
din gyllenbruna hy var nu blek och genomskinlig.
det perfekta ögonblicket var som bortblåst.
allt detta lidande bara för att du yttrade dessa ord.
den oförglömliga drömmen blev till en oförglömlig mardröm.
du sa:
"trodde du verkligen att jag var allvarlig när jag sa att jag älskade dig??"
detta sa du med ett hånleende och hatfyllda ögon.
du ska få lida för detta!!





Fri vers av Konstanzia
Läst 139 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2012-05-15 21:24



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Konstanzia
Konstanzia