Jag skulle vilja skriva om hur jag ser dig
Hur jag ser att du går gatan fram med blicken riktad
mot ingenting
Absolut ingenting. 

Hur du aldrig ser dem du möter
Hur du aldrig ser dem du inte möter
Vem är du rädd för att möta?

Så jag fortsätter att se på dig
i smyg
På kvartersbutiken
restaurangen
med kollegorna runt fikabordet
på middagsbjudningen  

Och tålmodigt har jag väntat på att få se dig
Glöda

Och jag såg dig i din ensamhet
när du diskade
lyssnade på musik
skalade potatis
tog ett bad

Och jag tjuvlyssnade på dina tankar då
Hårthårt noganoga lyssnade jag
Ville så gärna höra hur det låter

När porfyren spricker
och glödande lava
rinner ut ur dig 

Ville så gärna se hur du ser ut
när du brinner 

Men knack-knack-knack
du är visst konstant du

Inget gömt
Inga överraskningar

Tomt
Platt
Ingen källa, en pöl 
försöker du tro så hårt att du vet
att det är sant

Det är inte de andra
du är rädd för att möta
Det är dig själv

Och en alldeles outforskad vacker kärna
med avdjupsgrunda hålrum
och en yta som ingen vet hur den känns
förblir oupptäckt

Och väldigtväldigt snart
Imorgon?
kommer du att dö 

Blir det bra så tycker du?