Kort från hultsfredsfestivalen 1992 och så vacker han var
Jag som tittar in i kameran
lyckoöga
Jag skrattade mycket då
så små vi var
som barn

Kärleksbreven
Nyårsfester med människor som jag inte längre minns namnen på
och där fick vi lilla hunden, så himla gullig
fast jobbig

Lägenhet ett och två och plötsligt nummer sju
spritdimmiga blickar och kompisar i högar
roliga tråkiga konstiga fester
människor
och en envis fråga om vem jag var
där

han mellan lakan
ögonblick djupa

släktmiddagar och lilla barnet som föddes
och som vi hade längtat
väntat
och hunden som var sjuk

tänk att jag aldrig behöver träffa den där häxan igen

Kärleksbreven, de som inte var till mig
som han skall få tillbaka
varför har de bott hos mig?
och bilderna på hans vänner som aldrig gav mig något annat
än en känsla av att ödsla tid

Alla barn som nu är stora
vuxna
några med skägg
gamla vykort, ord som aldrig kommer att läsas igen
inte av någon

massor av damm såklart
och konstiga småsmulor av skräp som jag aldrig egentligen förstått
hur de hittat dit
en liten peng
och så en kork till en penna som inte finns kvar

precis som vi