Som alltid sitter jag i det eviga ljuset



Inkapslad i min högst personliga sfär



Trots intrånget av det naturliga mörkret



Så ser jag aldrig hur mörkt det egentligen är



För min datorskärm skyddar mot förbannelser


Som Valiant, fast med nätverk som svärd


Och slaktar alla de farliga impulser


Som kan skada mig i nattens värld


Fast jag har aldrig varit rädd för mörkret

Utan för ljuset från min datorskärm

Valiants svärd dödligt faller alltför tätt

Tills att "impuls" blir blott en enkel sökterm

Så jag är aldrig rädd för mörkret
Valiant har glömt att vässa sin svärdsegg
Jag har aldrig låtit en rad vara svaret
Jag har aldrig skrämts av Facebooks vägg