Man kan alltid ana regnets skimmer

Icke stulet, men icke rent

Och mina tankar sågas så som timmer

Idéer sällan, och då sent


Där är en flicka, givetvis

Och sen en till, men vad gör det?

Dricker whisky litervis

Antal X i fakultet



Och dimman som kryper mot mig

Är välkommen, som diet

När konturer suddas, löser ej

Men inte heller den poet

Som inuti mig bor, och snackar skit, skum filur som tror, att hen är elit. Men ögat slumrar, draken fnyser, hjärtat fumlar, och poeten myser.

Mitt liv som hjärtesäker

Föll i tusentalet droppar

Och inte ens att jag mig här fläker

Gör att mina drömmar stoppar.



Tanke dalar, drum drum drum.