Med månskäran i handen ler hon i ljuset den kastar i natten

Bara fötter och yvigt hår. Ett ansikte att ej förglömma

Grinet är stulet i ett ögonblick från Döden

Hon smeker dig över kinden och nynnar sakta

Bakom djupa skuggor är dagen dold

Du skriker i tysthet när skäran öppnar din hals

Med händerna röda av ditt liv. Färgar hon horisonten i flammor

Trådlöst styr hon ditt inre. Lämnar ett eko av hysteri när dagen åter är här