det stannar där
mitt bland vandrande moln

sorl
marknadsplatsen

alla människor man trodde dog
ljuder



ropar, från graven

"kom, kom du vackra mö
kom mitt barn

se, vad jag har till dig"



en spegel i guld
ger mig ett annat ansikte

ger mig ut för att få luft
i majs fältornamenteringar

ringar, på vattnet



den gamla kvinnan
betraktade mitt skådespel

det var så vackert, sa hon

vände sitt ansikte bort
i smyg



till slut stannade allt av
det var vid tio p.m

karusellerna stängdes av
plockades isär

kördes iväg



jag fann mig på en gunga
men alldeles stilla

den hade stannat

jag

föll



isär

i sanden