du är skrynkliga lakan.
du är lördagsgodis, små, små ord och små, små pussar på kinden.
du är nätter som inte får ta slut och du är ett hejdå som egentligen
inte är ett hejdå i en trappuppgång, för det är bara en liten, liten tid.
en alldeles för liten tid som känns som en lång tid, en livstid och du är
bussresor och tågresor och kanske flygresor ibland för jag kan ta mig vart... du.... vill...

som att ska vi åka jorden runt?
kanske se Paris?
vi kan väl sitta på hustak, moulin rouges väderkvarn och du kan få vara min Christian om jag får
vara din Satine.
ja, jag kan va din Rose och du kan va min Jack.
eller varför inte du min Romeo och jag din Julia?

Enda skillnaden är att jag inte, är att du inte dör.
för vi borde leva för evigt. vi lär bli så gamla att vi båda två kommer ha flera meter långt skägg som
vi kan fläta ihop och jag kan ha blått och du kan ha brunt.

Men du är mer, du är regn och du är kyssar i regn och du är till och med blöta kyssar i regn och åskmoln kan
kasta blixtrar men vi kan stå kvar för jag har alltid älskat regnet.

och du är kvällar, du är soluppgångar, du är solnedgångar och du är allt och ingenting, du är grön och blå och röd och vit,
du är alla färger i ett och du är så jävla, jävla rätt.

och du är hud mot hud och du är den där mackan man hittar i kylskåpet kvart i två en torsdagsnatt när magen vrålar av hunger.
ja, du är godis för mig, ögongodis och jag är så sugen på att äta upp hela dig, slicka i mig hela dig.
du är boken som är för bra för att ha ett slut och du är varma kuddar under kalla nätter och du får mig känslomässigt, emotionellt galen, sönderknasig och du får mig till hel från trasig.

ja du ä din hud... mot min hud... i ett vanligt svenneradhus, du ger mig alla olika sorters kärleksrus.
så du är min hud mot din hud och du är läpp mot läpp och bröstkorg mot bröstkorg och du är min favoritperson precis som Bill har sin favoritperson är du min favoritperson.

och du är min favoritfilm, jag vill kolla på dig om och om igen, spela dig igen och igen tills videobandet går sönder och jag kan laga dig.

för du är din hud mot min hud och det blir vår hud med skrynkliga lakan, lördagsnätter och lördagsgodis med små, små ord som i din mun blir betydelsefulla när jag har min hud mot din hud.