Detta handlar inte om dig.
Detta är inte en kärleksdikt,
Detta är en dikt om vad som kunde ha blivit,
men som aldrig blev,
Så detta kommer aldrig att bli till en kärleksdikt,
Utan det är en dikt om din säng,
Och hur våra kroppar formades,
med dina lakan,
och hur mina halsband och armband, skramlade mot golvet,
i en explosion av närhet,
För du tycker att jag är söt,
när jag är full,
och mina fingrar trevar efter dina,
När jag berättar sagor om prinsar, prinsessor och romanser,
och du lyssnar tills jag somnar,
i din soffa,
och du bär in mig till din säng,
Bäddar om mig,
Och ger mig en puss på pannan,
Och våra sms består endast av citat ur "Romeo och Julia",
Så jag skriver
"När jag såg dig blev jag förälskad och du log för du förstod det"
Och får tillbaka
"Bara du ser på mig så är jag osårbar"
Och det känns som att jag lever i en John Green-novell,
Men tro aldrig att detta är en kärleksdikt
Utan detta är en dikt om dig och mig, som aldrig blev ordentligt oss,
För enligt dig var vi aldrig förälskade,
utan jag hade bara en existensiell kris,
och grät över vacker poesi,
som jag skrev i svart tusch på dina armar,
Och du tyckte att det var sött ändå,
Men efter några månader,
får jag inte skriva svart tusch-poesi,
på dina armar längre,
Eller låta mina tårar smeta ut det,
För det fastnar på dina skjortor,
Och din chef är trött på att du är jämt är smutsig,
Och du tycker att jag är jobbig,
när jag är full,
och du är trött på mina vänner,
Och vi bråkar,
Och bråkar,
Så när jag somnar i soffan låter du mig ligga kvar
Och pussar på pannan,
Slutade vi med för längesen,
Så när du råkar trampa,
På mina halsband som ligger,
På golvet,
börjar vi direkt bråka om det,
och sedan bråkar vi om allt annat med,
"Vem är han du smsar med?"
"Vem är hon som ringer dig kvart i elva en fredagskväll?"
Så första gången som vi gjorde slut, använde jag mig av följande metoder, för att sluta tänka på dig:
Jag köper tröjan du hatade,
Som vi såg tillsammans på Åhléns,
Och jag bär den dygnet runt,
Fast jag egentligen tycker att den också är ful,
Jag hånglar med han på krogen,
som juckar mot mitt ben,
Som om att han är en hund,
Och jag ett blodigt köttben,
Jag tittar på din favorittvserie,
för att kunna försäkra mig om hur dålig den är,
och på så sätt fastställa hur dålig du är,
För mig,
För du är värre än nikotin,
Och jag är första klassens missbrukare,
Och för att sluta tänka på dig,
Hamnar jag för en kort stund i,
Någonting som kan påminnas om,
En förälskelse,
I en av mina närmaste vänner,
Men när jag förstår att han inte känner samma,
Förstår jag också hur jag,
Projicierat mina känslor för dig,
På honom,
Och jag grät,
Och grät.
Men för att sluta tänka på dig,
Börjar jag träna taekwando och mma,
och jag slåss tills mina nävar blöder,
så som mitt hjärta blött för dig,
Och blodet rinner från mina knogar,
Likt Mississippi-floden,
Och trots att jag vet om att du inte, ägnar en enda extra tanke på mig,
Så skriver jag dikt efter dikt,
om dina läppar
Men ord kan inte göra rättvisa,
För hur du smakar,
som fyrverkerier,
Sommarnätter,
Och sockervadd,
Men detta är ingen kärleksdikt,
Utan detta är en dikt om ensamma nätter,
där om jag sluter ögonen,
sträcker ut fingrarna,
Så kan jag fortfarande följa linjerna, av dina tatueringar,
Och känna dina lockar,
mot min bröstkorg,
Så andra gången som vi gjorde slut,
Hade du precis planterat blommor,
I min bröstkorg,
Som vissnade lika snabbt igen,
För tydligen går det inte att vattna,
Blommor med vodka,
Och jag spenderar timmar,
med att bråka med mig själv, huruvida jag bara borde,
glömma bort dig,
men det är en debatt,
jag ständigt förlorar,
För förhållanden är inte som John Green-noveller,
Utan det är faktumet att du inte orkade vara med mig,
Och du såg in i mina gröna ögon,
Som om att jag med största säkerhet var galen,
Och det var dels därför du älskade mig,
Men kanske framförallt varför du också lämnade mig,
Så jag skriver
"älskade jag förut?
Nej aldrig såhär,
först nu har jag förstått vad kärlek innebär"
i sms till dig men får tillbaka
"jag måste jobba över ikväll,
kom inte hem till mig"
Och jag bläddrar igenom hela Romeo och Julia-manuset flera gånger,
efter den repliken,
Utan framgång,
och du tycker jag är jobbig,
när jag vill prata med dig 03.14, lördagnatt för att jag registrerat alla intryck,
Mitt huvud tar in under en hel dag,
Och ångesten får mig att vilja kväva, mig själv med kudden,
Och jag förstår dig,
Därför kommer det inte som en chock,
när du slutar prata med mig,
Och vi gör slut föralltid,
Och förevigt,
När du plötsligt inte längre finns,
Som en självklar del av mig,
Och jag förstår dig,
För jag antar att du tröttnade
På att jag aldrig kunde gå och lägga mig i tid,
Utan jag satt uppe vid min skrivbok, Ute på din balkong,
Men jag skrev aldrig,
Utan jag blödde poesi,
Då skrev jag kärleksdikter,
Fyllda med klichéer,
Om hur dina ögon var hela Vintergatan,
Din kropp ett stjärntecken,
Och dina käkben lika skarpa,
Som is på rutan,
En tidig decembermorgon,
Så jag förstår dig,
För det kan inte vara lätt att vara tillsammans med en så pass pretentiös poet som mig
Och detta är inte en kärleksdikt,
Utan det är en dikt,
om alla dina sena samtal,
där du grät i telefonen,
om hur mycket du saknade mig,
men fortfarande med hennes spott, på din tungspets
Så jag förstår dig,
Men då hoppas jag att du räknade med,
att du skulle hamna offentligt i alla mina dikter,
för jag är ju trots allt en pretentiös poet,
av den värsta sorten,
Och jag hoppas,
att du ser glimtar av mig,
I varje tjej som öppnar din sovrumsdörr,
Och jag hoppas,
Att du hör det här,
Och tänker
"shit. Jag ska aldrig dejta en poet igen"
Men jag önskar ändå att du sagt något,
Åtminstone förr,
Eller senare,
så att jag inte behövt skicka,
Tolv stycken sms med Romeo och Julia-citat,
För till och med för mig,
Så blir det pinsamt till slut,
Och nu ligger du med någon brunett,
som opererat brösten,
medan jag är en katalog av kaos,
Och en småstadspoet,
I storstadsmiljö,
För älskling,
jag är guld,
men du föredrar tydligen silver,
Men tro inte för en sekund,
att detta skulle kunna handla om dig.