Böjer mig sakta ned
och letar efter ditt stöd,
morgonen följer ditt avsked
bakom en sol utan glöd.

Känner redan tyngden av saknad
i en sång som vinden drev,
där ingen bryr sig vem som vaknar
efter en natt som aldrig blev.

Jag strävar mot förlåten
men frågan är om den blir sagd,
kanske närheten till gråten
kan driva smärtan som är lagd.