Jag minns konvaljerna
som blommade där hemma
under vita björkars gröma flor.
Jag minns,
när jag med smutsiga
små barnahänder,
plockar en bukett
och ger den till min mor.
Det var ju hennes dag, i dag.
Mors dag.

Nu har åren gått,
mor är sedan länge borta,
vilar på en kyrkogård
långt bort från där jag bor.
Men i tanken plockar jag,
med ådersvullna gammelhänder,
en konvaljbukett
och ger dej, kära mor.
Det är ju din dag, i dag.
Mors dag.

Ingvar Björkdahl
Mariestad