när inte behovet

av att känna

längre finns kvar

säg mig

vad har man då blivit?

måttligt livstrött

meningslöst skapad

som ett korthus

man byggt

sedan rivit?

det finns inget svar

bara ekot

av något som rasat

obarmhärtigt ställd

inför något

jag länge har fasat

ensamheten

(e-12