det är storm ute
jag kan inte gå rakt
vinglar okontrollerbart
hjärnan är långsam
synen är grumlig
jag ser två siluetter
musiken spränger in i mina öron
otrevligt högt
så jag kan inte höra vad dom sa
om dom nu sa något
vilket jag tror
jag kommer till grinden
som leder ut till en brygga
en brygga jag inte ser
för regnets vägg döljer allt
som är längre bort än femtio centimeter
jag bör definitivt inte ge mig ut
på bryggan i detta tillstånd
jag är inte berusad
men något är det
kanske är jag lurad
bedragen i pilarnas land
jag är bortkommen i natten
jag vaknar
och är varmare än en solvärmd sten